Odd Fellow gården i Pargas  Odd Fellow gården i Björkhagen i Pargas har under ett helt sekel utgjort ett kännspakt inslag i Pargasmiljön och rymmer en mångskiftande historia. Idag befinner den sig i Logen 21 Arkipelagias ägo, dessutom inhyser den Rebeckalogen 27 Gullkrona, den finskspråkiga dotterlogen 57 Airisto och understödsföreningen Veronica. Husets äldsta del är uppförd av stock, som härstammar från en gammal bondgård i Rimito. Stockarna transporterades med häst över isarna vintern 1905-1906 till Pargas, där en några år tidigare bildad svenskspråkig soc.dem. förening uppförde ett ”folkets hus”, som i långa tider i folkmun gick under benämningen ”Talon”. Många möten, samkväm, danser, bröllop och födelsedagsfester har hållits i huset och gamla pargasbor har låtit förstå att det kunde gå mycket livat till på tiljorna. I början av 1930-talet förbjöds föreningens verksamhet, staten konfiskerade fastigheten och den stod tom ända till 1940, då den övertogs av nykterhetslogen I.O.G.T. Vid krigsslutet fick de ursprungliga ägarna åter ta huset i besittning och gjorde vissa tillbyggnader. Huset skiftade åter ägare i början av 1950-talet, då det köptes av en sjökaptensfamilj; en dotter i familjen stod sedermera som ensam ägare till den stora byggnaden. I juli 1971 tecknade den nybildade Odd Fellow föreningen i Pargas ett kontrakt med ägaren om att hyra huset för en period om tio år. Snart kom man dock underfund med att det vore mera ändamålsenligt att äga fastigheten, och endast två år senare, 1973, köpte den nybildade logen 21 Arkipelagia huset. Nu hade logen en egen samlingsplats på en central och vacker plats, men huset hade under många år helt saknat skötsel. Brädfordringen, fönster, trappor och tak var starkt åtgångna av tidens tand, och isoleringen var undermålig med tanke på de stigande energipriserna. En liten men ettrig brödraskara, understödd av hustrur och andra stödtrupper kunde sommaren 1977 pusta ut efter ett väl utfört renoveringsarbete och logens möten kunde hållas i lokaler som bröderna själva satt sin prägel på.  Men i takt med att brödraskaran växte minskade utrymmet, och redan på våren 1978 började man diskutera en utbyggnad. Planerna godkändes av logen och man satte igång projektet, som skulle visa sig ta nästan nio år i anspråk. Allehanda hinder dök upp på vägen, bl.a. regeringens extra investeringsskatt på ”onödiga byggen”, olika tomtarrangemang etc., men i oktober 1983 kunde bröderna för första gången bänka sig vid en måltid i festsalen. Att tapeter, gardiner och mycket annat saknades dämpade inte glädjen. Läsåret 1984-85 var nedre våningen uthyrd till skolan tvärs över gatan; skolan hade tillfällig brist på utrymmen och logen brist på pengar, så nyttan var ömsesidig. Den 11 april 1987 invigdes de nya utrymmena och sedan dess har logebröderna kunnat disponera över rymliga och hemtrevliga lokaler som en egen fast punkt för verksamheten. Men ett hus blir aldrig klart, underhållet måste skötas, golven lackas, väggarna målas mm.mm., så den mångomvittnade talkoandan kommer nog till regelbunden användning. I takt med att ”familjen” växer – både en syster- och en dotterloge har tillkommit – så växer naturligtvis också behoven, och så småningom får logerna börja fundera på nya byggnadsprojekt. Än så länge finns det outnyttjade utrymmen som kan tas i bruk, så själva husprofilen behöver man inte gripa in i på länge än. Den gamla trotjänaren får fortsätta att trona stolt på sin kulle i Björkhagen.